Onsdag och Torsdag kväll tillbringade jag och Troja på Säffle brukshundsklubb, fast Troja var bara med på torsdag. Det var instruktörsutbildning för problemhundslösningar och det var Jan Gyllensten som höll i de utbildningsdagarna. Jag och Troja blev tillfrågade att få vara med som ett av fyra ekipage under torsdags kvällen. Vi var med på grund av att Troja tycker det är mycket jobbigt med främmande människor. Det är inte många som hon ”tillåter” komma nära henne, är avståndstagande och tycker inte om när folk ska titta på henne och hela tiden försöka hälsa, detta är skitjobbigt för henne. Och att få folk att förstå att de ska strunta i henne totalt, låtsas att hon inte finns, kan en del inte fatta utan de försöker ändå locka och försöka klappa henne. Hundfolk med vett behöver man knappt inte ens säga vad de ska göra för lyssnar på vad man säger, men sen har man nu en katogori med människor som tydligen inte vill förstå vad man säger, och det är mycket tråkigt 
. Men till saken ; När vi träffar människor så brukar Troja för det mesta bli mycket låg, ryggar undan och på hon börjar skälla, speciellt när de tittar på henne. Man ser på hela henne hur jobbigt detta är . Hon behöver tid på sig att acceptera en ny person i sin närhet, men de som är accepterade är det till 100% 
.
Onsdagen var det teori för Jan. Vi som ekipage var medbjudna även på detta så att vi skulle få till oss Jans tänk på hunderiet innan det blev praktisk övning. Det var en suverän kväll som var mycket lärorik och intresant, så jag är jätte glad att jag fick tillfälle att få vara med .
Mycket av det han säger går ut på Lugn, Trygg, Lek, krav.Att stress påverkar hunden mer än vad man tror och mycket mera Att kommunicationen mellan människa och hund är så olika. De förstår vårt kroppsspråk och röstläge bättre än det talande ordet. Att många metoder av uppfostran på våra hundar uppfattas som man inte får ta tag i sin hund vid behov, men som han sa så finns det i SKK´s policy att man ska tillämpa det som situationen kräver. Naturligtvis inom rimliga gränser. Han var mycket noga med att tala om att de metoder han använde var det som gällde utan allt det man kände som funkade och som man lärt sig kändes bra för de olika instruktörerna det skulle man använda sig av. Har lite svårt att återberätta allt det som blev sagt, men detta är en liten del av det. Kan varmt rekomendera att gå på hans föreläsningar och även kurser för honom för han kändes suverän .
På Torsdagen var det dax för oss som var där med hundar av olika slag. Jan ville att när vi kom ut på plan så skulle vi gå igenom publiken och sedan gå ut en bit på plan, där skulle vi släppa hunden och bara titta upp i himlen. Han ville kolla hur hunden reagerade på omgivningen vid passivitet från föraren och hur relationen till matte/husse är. Sen blev det lek, dragkamp, kast med föremål. Ville nog där kolla av samspelet och intresset för lek mellan hund och förare. Först ut var Linda med sin rottis Inez. Det är ett ekipage som gått många kurser för Jan och visade samspelet mellan förare och hund. Mycket lek och kravställande. Detta var inget problem ekipage utan visade samspelet mellan hund och förare. Som nr två var Nettan med sin 15 mån schäfer. De har problem med att han absolut inte vill komma tillbaka till henne och mycket hopp upp mot ansiktet. Det Jan såg var en socialt otrygg hund som inte nettan hade märkt av förut. Den sociala otryggheten kan visa sig på olika vis och i detta fallet var det hoppande som var en faktor och att han hade sett ett undanflyende beteende när de gick genom gruppen. De fick leka en hel del och cotchning av Jan så fick de till hur de skulle göra för att minnes bilden skulle vara så positiv så att hunden kom in hela vägen med föremålet. Sen fick de gå med tvåhands fattning på kopplet och kort. Fick gå mellan tre till högst åtta steg innan man vände höger eller helt om, inte åt vänster får då får man invallningseffekten. På detta vis får man upp kontakten med hunden och ger den inget utrymme för att intresera sig för omgivningen. Så fort hunden doppar nosen i backen ska man göra ett litet knyck med vänster hand. Det tog inte lång tid förräns svansen börgade gå och kontakten fanns hos föraren. Sen var det vår tur ut och min tanke var att jag får henne aldrig igenom en grupp på ca 20 personer utan att släpa henne med mig, för vi skulle gå med långt koppel igenom folksamlingen. Trodde hon skulle vara mycket låg och vara jätteundanflyende och att hon skulle skälla, men ack vad jag bedrog mig. Gick med bestämda steg ut på plan och korsade bland alla människor. Troja följde mig som en ängel . Hamnade på fel sida om en person och hon löste det jätte fint när jag stannade till och sa kom,hon vände och tog sedan rätt väg utan att bli allt för bekymrad. Fick gå ca 25m från gruppen där jag släppte lös henn och stirrade rakt ut i tomma intet. Troja nosade av ett litet oråde omkring mig och kom sedan till mig utan problem. Var osäker på om hon skulle leka med mig i den situationen som var, men det var inga problem. Kasatde boll som hon hämtade in fint så det har vi inga problem med och sedan kampade hon även med ett fårskinn som jag hade med. Var inga problem när vi sedan närmade oss gruppen, men vi stod en bit ifrån, inte inpå dem. Jan sa att misstänksamma blickar hade hon kastat när vi gick genom folksamlingen men att hon löste problemet fint när hon kom på fel sida om en människa. Fick även gå så som det fregående ekipaget gjorde och det tog inte lång stund så fick jag hennes hela konsentration där även svansen börgade gå och hon kände sig tryggare. Ja så summan av det hela var att Troja inte betedde sig som jag trodde att hon skulle gjöra och att jag hade en hund bredvid mig som var lugn och inte uppe i stressnivå och försvarställning där hon måste ha koll på situationen runt sig utan kunde förstå att här var det matte som tog kollen på allt . Så nu är det bara fortsätta här hemma och ”ute” i vardagen och att försöka se signalerna innan hon försöker lösa en situation hon inte ska lösa. Blev ju tvungen att fråga Jan vad han trodde om att kunna börja tävla med henne om det skulle gå om vi får till lydnaden vill säga . Och det skulle inte vara några problem för budföringen kan man plock bort om så är bara man försöker att få till bra resultat på det andra . Så nu är hoppet tillbaka och dax att börja träna ordentligt på brukset . Kändes så skönt underbar detta ska ni veta, är så lycklig och nöjd .
Hund nr 4 var en trygg hund men kom upp i fruktansvärd hög stressnivå när de skulle göra något. Det kommer jag inte att skriva om för då blir det minst 3km långt 
. Men de fick till det till slut i alla fall,men de har MYCKET att jobba på .
